När jag började styrketräna så drevs jag egentligen bara av en sak:
Jag ville få mer/större muskler.
Massiva armar, gärna. Bredare axlar, kanske, och dessutom starkare bröst.
Varför ville jag det?
Därför att jag var extremt smal och svag, samtidigt var jag väldigt lång så när jag säger extremt smal så är det ingen överdrift. Och muskelmassa existerade knappt.
Jag var smal men såg inte vältränad ut.
Hur som helst, eftersom jag var extremt smal och svag och inte ville vara det, så var det i perioder relativt lätt att motivera sig att ta sig iväg till gymmet och träna något.
Tanken på att förbli lika smal var helt enkelt för vidrig.
Så vidrig att jag behövde göra något.
Och det var tillräckligt att gå upp ett par kilon, bli starkare (även om det i många fall var för målet fel övningar) och etablera en rutin runt träningen. Och då var det lätt.
Med lätt menar jag relativt lätt att ta sig iväg dit.
Visst, jag hade min beskärda del av motgångar. Och jag gav upp flera gånger.
Men jag tycker ändå att det var relativt lätt att börja om.
Eftersom jag inte kunde stå ut med tanken att förbli lika smal för alltid.
Sedan blev jag äldre.
Och ju äldre jag blir desto svårare tycker jag det är att behålla motivationen.
Sannolikt beror det på olika saker.
1) Resultat tar längre tid nu (och man får kämpa hårdare)
2) Andra saker har blivit viktigare
Här är något som jag tänkt mycket på senaste tiden:
Mycket som funkade bra förr och till och med gav motivation, gör det inte längre.
Och ju mer jag tänker på det, desto tydligare blir det, att det är många saker som jag därför gör annorlunda. I det här inlägget delar jag med mig av några av dessa saker.
1) Jag optimerar inte kosttillskott
Förr brukade jag vara supernoga med vad jag fick i mig runt träningen.
Och eftersom man växte upp med bodybuilding-tidningar, som ständigt gjorde reklam för det, handlade mycket om att få i sig specifika kosttillskott runt passet.
Det skulle vara aminosyror, preworkouts och allt möjligt.
Och det skulle klockas på exakta minuter.
För om det inte gjorde det, så var det inte optimalt. Och om det inte var optimalt… ja, då kunde det lika gärna kvitta.
Så var tankarna.
Och nu?
Nu försöker jag vara så lätt i magen som möjligt när jag ska träna. Nej, inte bara för att det stressar magen mindre (vilket det gör, för övrigt) men också för att det gör det mindre till ett projekt att ta sig iväg. Ska jag blanda tillskottscocktailes en smärre evighet före passet så tappar jag lusten. Det blir för avancerat och jag orkar inte med det. Det hindrar mig inte från att få i mig kreatin och proteinpulver innan ibland, men inte alltid och det stressar mig inte längre, att allt måste vara optimalt.
2) Jag tränar på morgonen
Jag brukade avsky morgonträning, av hela min själ.
Jag föredrog att få i mig ett par mål före passet då, eftersom det gav en härligare pump tyckte jag. Att det gjorde mig tröttare, segare och slappare, spelade ingen roll.
Och eftersom jag föredrog att äta en del före jag tränade, så tränade jag senare.
Det kändes bättre, men framför allt såg det bättre ut.
Ja, alltså under själva passet.
Även om det kan finnas fördelar med att träna senare på dagen, t.ex att du har högre kroppstemperatur och därför rimligtvis kan prestera något bättre, så försöker jag nu träna så tidigt jag kan. Eftersom det ökar sannolikheten att träningen blir av.
3) Jag följer träningsprogram
När målet var att bara gå upp i vikt eller få mer muskelvolym följde jag sällan träningsprogram. Jag brukade träna så ofta, så mycket och så hårt jag bara kunde.
Det borde rimligtvis vara gott nog, tänkte jag.
Men efter ett par års träning märker man, de flesta åtminstone, att det blir gradvis svårare att få resultat utan en plan. För utan en plan kan du inte syntetisera en strategi lika exakt. Det är dessutom svårare att felsöka vad som har gått mindre bra.
Samt varför och vad man då hade kunnat göra annorlunda.
En plan behöver inte diktera allt.
Det kan fortfarande finnas utrymme för freestyle.
Att träna lite vad du känner för.
Men om du har ett specifikt mål, som att klara din första pull-up, slå ett nytt PB i marklyft eller bänkpress, eller lära dig göra knäböj med ett stabilt djup, så är det alltid en fördel att ha någon form av plan i botten. Det viktiga är inte att den är perfekt utan att det finns en plan och att du kan följa den. Det behöver inte vara en nackdel att den inte följs exakt alltid eller att den förändras över tiden, tvärtom.
Det är inte poängen, poängen är att träningen ska bli av.
4) Jag räknar inte kalorier varje dag
Jag räknar sällan kalorier, men om jag gör det så är det för att något inte stämmer.
Till exempel:
Om målet är att gå ner i vikt och jag inte längre gör det, då börjar jag räkna kcal.
Varför börjar jag räkna kcal då?
Därför att jag behöver återta kontrollen över näringsintaget.
Och att räkna kalorier hjälper mig med det.
Sedan kanske jag bara gör det några få dagar för att få en uppfattning om vad jag ska göra annorlunda. Sedan ser jag till att fixa det och sedan slutar jag räkna igen.
Jag tycker det hjälper mig att hålla mig på banan utan att bli besatt av detaljer.
För detaljer är något som lätt blir stressigt.
Och stress är sådär för motivationen till träning, det tycker i varje fall jag.
5) Jag tränar inte lika ofta
Jag brukade träna nästan varje dag, förr när jag tränade för bodybuilding.
Det gör jag inte längre och jag tycker inte det har försämrat mina resultat.
Det har inte heller försämrat motivationen, tvärtom.
Tränar jag väldigt ofta så har jag väldigt svårt att hålla igång motivationen. Tränar jag mindre ofta så kan jag till och med längta efter att komma iväg till nästa pass, vilket aldrig hände när jag tränade nästan varje dag. Om du känner lite likadant, att du vill få resultat fast utan att träna för jämnan, så är det här en sak som jag verkligen kan rekommendera. Och som sagt, det behöver inte innebära sämre resultat. I slutändan handlar det om total volym gjord, inte bara hur ofta du tränar.
(Frekvens är i bästa fall ett hyggligt sätt att disponera veckans volym)
6) Jag äter mer mat
Mat är gott, så gott att jag gärna hade ätit mer.
Förr åt jag väldigt mycket kosttillskott och relativt lite mat.
Jag hade dålig aptit så det kändes som ett måste för att jag skulle få i mig tillräckligt. Och att få i sig tillräckligt för att nå kalorimålet med bara ”riktig mat” var otänkbart. Men aptiten har blivit bättre med åren. Och nu äter jag hellre mat.
Kosttillskott som proteinpulver och gainers smakar ofta rätt pyton, dessutom.
Liksom äckligt söta. Ja, även med sötningsmedel.
Och kanske finns det något poäng med det, som en typ av belöning efter träning.
Men personligen äter jag mycket hellre mer mat och mindre kosttillskott, eftersom det 1) är godare och 2) håller mig mättare upplever jag och 3) är snällare mot magen. Förr brukade ha problem med magen nästan varje dag, sannolikt på grund av helt absurd konsumtion av proteinpulver och kvarg (ibland mer än 1kg per dag).
Nu händer det sällan och det gör träningen mer genomförbar.
För det är inte kul att stressa fram och tillbaka till gymmet med konstanta magbesvär, än mindre arbeta och leva med det, bara för att man måste tvinga i sig vidriga proteinshakes hela tiden. Än mindre ta i ordentligt i övningar som knäböj.
Sa jag förresten att mat är gott?
Sammanfattning
Detta är några saker som jag gör annorlunda idag jämfört med när jag började träna, eller iallafall för 10 år sedan, när det kommer till olika aspekter runt träning.
Min upplevelse är att detta hjälper mig att hålla kvar motivationen.
Och öka oddsen att träningen blir av.
Hade jag fortsatt som jag gjorde då när jag ofta oroade mig för små detaljer, som antagligen inte tillför så mycket ändå, så hade jag knappt orkat eller hunnit träna överhuvudtaget längre.
Särskilt med tanke på att tiden är mer knapp idag.
(Med familj, eget företag, klienter online och arbete på kliniken…)
Om du vill få fler tips på kost, träning och motivation, prenumerera på mitt nyhetsbrev. Alla som prenumererar får nya tips varje dag. Det är helt gratis och enkelt att avsluta när du vill. Dessutom kan du önska ämnen till nästa inlägg.
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
