Hur jobbigt är det inte med dåliga pass?
Jag kan ibland komma på mig själv med att vara orolig för om ett pass ska bli bra eller dåligt (i huvudet går jag igenom en ganska sjuk checklista: har jag gjort allt som står i min makt för att dagens pass inte ska bli jättedåligt, eller har jag kanske glömt något?).
Men tvärtom vad många Instagram-gurus vill få dig att tro:
Så ger dåliga pass inte dåliga resultat.
Faktum är att dåliga pass är en bra sak och jag ska förklara varför.
Det finns praktiska, psykologiska och resultatmässiga skäl för detta. Och det gör alla dåliga pass som du någonsin kommer ha till något värdefullt. Inte något att gråta över.
Det finns även en underskattad mental aspekt kring detta.
Till exempel:
Är du orolig för att du hade ett dåligt pass? Att du inte kommer få resultat?
Då har du en dålig attityd, som rånar dig på dina framsteg, och det behöver du göra något åt. Fundera istället på hur din dåliga attityd kommer infektera dina resultat.
Såhär försöker jag tänka när det kommer till dåliga pass i allmänhet:
Om jag har ett dåligt pass, då förlorar jag inte resultat.
Jag hade bara sämre precision än vanligt.
Men det är en bra sak.
Det visar att jag försöker, och att jag anstränger mig, därför att jag har dåliga pass. Tänk på alla som ger upp, bara för ett ögonblick. Personer som ger upp har aldrig dåliga pass, men det betyder inte att personer som ger upp kommer få bättre resultat, eller hur?
Om jag bara skulle ha bra pass, då anstränger jag mig inte tillräckligt.
Dessutom:
Tänk på alla kostnadsfria lärdomar om motivation, styrketräning, nutrition och beteendeförändringar, som du får av dåliga pass.
Jag förlorar inget på dåliga pass.
Den enda jag förlorar är den del av mig själv som jag lämnar bakom mig.
Sedan finns en matematisk aspekt:
Ju fler dåliga pass jag har, desto fler bra pass kommer jag ha totalt. Tänk på det här: för att få många bra pass så måste du träna mer, du kan inte få fler bra pass genom att bara träna mindre. För även om färre pass per år innebär färre dåliga pass per år, så innebär det också färre bra pass per år, därför att du helt enkelt tränar mindre/färre pass totalt.
Så varför ska jag bry mig om jag har dåliga pass, egentligen?
Egentligen är det en fördel.
Faktum är att jag ibland äcklas av hur nedslagen jag kan bli av dåliga pass. Därför att det kringgår hela mitt förstånd. Här är en sak som jag tror många inte tänker på:
Om du försöker lyfta en viss vikt (typ göra ett nytt ödesmättat PB-försök) i en övning och misslyckas, kommer detta fatala misslyckande vara en bra eller dålig sak?
Ja, alltså för dina resultat?
Det är en dålig sak för motivationen kanske.
Vi lyckas inte, per definition misslyckas vi, och bör kanske må därefter.
Men vad händer egentligen?
Även om du inte lyckas genomföra hela lyftet och fullborda det, så har du fortfarande aktiverat motorenheter i dina muskler, kopplat på maximalt antal muskelfibrer (om du har tagit i så mycket) och denna ansträngning är lika mycket på riktigt för dina muskler som om du skulle fullborda lyftet – eller åtminstone nästan. Detta är också en ansträngning och det är en ansträngning som kan leda till resultat. Varför kan det leda till resultat? För rent fysiologiskt skapar detta krav på adaptation/anpassning iallafall.
Det är så jag vill att vi ska se på prestation.
All träning som har förekommit kommer ge oss någon form av fördel.
Ja, du vill optimera prestation.
Ja, du vill optimera din återhämtning.
Ja, du vill ha så bra förutsättningar som du bara kan få.
Men huruvida du tar dig närmare ditt mål handlar om huruvida du tränar, om du tänker på vad du äter, om du tänker på sömnen, inte om planeterna står i rätt linje.
Och gissa vad?
Allt detta kommer till dig naturligt om du använder mina metoder.
Därför att jag inte tror på perfektion.
Jag tror på resultat.
Och resultat får du inte av att bara ha bra pass, varje gång du tränar.
Alla pass du gör kommer ge resultat.
Ja, även pass där motivationen är usel. Ja, även pass där du inte krossar PB:n. Och ja, även pass där du inte kan sluta att tänka på hur skönt det hade varit att gå hem igen och bara dra ett varmt täcke över huvudet och sova bort resten av dagen istället.
Frågan är, vad skulle göra dig mest stolt över dig själv?
Att göra vad som krävs? Eller att inte göra det?
Mer info här:
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
