Hur fungerar en muskelkontraktion? Från nervsignal till en fysisk rörelse

Updated on February 22, 2025 in Fysiologi, Styrketräning

Muskelkontraktion är en komplex men fascinerande process som möjliggör allt från att lyfta vikter på gymmet till att blinka med ögonen. Trots sin mångsidighet styrs all muskelrörelse av samma grundläggande mekanismer. I det här inlägget går vi igenom hur en muskelkontraktion fungerar – från den första nervimpulsen till kraftutveckling i muskeln.

1. Nervsignalen – starten på en fysisk rörelse oavsett mål

All muskelkontraktion börjar med en signal från nervsystemet. Denna process startar i hjärnan eller ryggmärgen och färdas via motoriska nervceller (motorneuron) till muskeln.

När den bioelektriska signalen når muskelfibrerna sker följande:

  • Motorneuronet frisätter en signalsubstans, acetylkolin vid den neuromuskulära synapsen. Motorneuron är en typ av nervcell som skickar signaler från hjärnan och ryggmärgen till musklerna för att styra deras rörelse. Utan dessa nervceller skulle musklerna inte kunna aktiveras. Tänk dig att den neuromuskulära synapsen fungerar som en dörrklocka. När du trycker på knappen (nervsignalen skickas) aktiveras en signal (acetylkolin) som ringer på hos muskeln och säger åt den att börja arbeta.
  • Acetylkolinet binder till receptorer på muskelfiberns membran, vilket leder till en förändring i membranets elektriska laddning (depolarisering). Acetylkolin är en signalsubstans (neurotransmittor) som fungerar som en budbärare mellan nerver och muskler. Det är det ämne som gör att muskeln förstår att den ska kontrahera när den får en nervsignal. Cellmembranet är det tunna skikt som omger muskelfibern och fungerar som en barriär mellan cellens inre och dess omgivning. Det reglerar vad som får komma in och ut ur cellen, inklusive de elektriska signaler som styr muskelkontraktion.
  • Denna elektriska förändring färdas längs muskelcellens membran och in i cellens inre genom något som kallas T-tubuli (transversella tubuli). Inne i T-tubuli aktiveras specifika receptorer (dihydropyridinreceptorer), som i sin tur påverkar ryanodinreceptorer i det sarkoplasmatiska retiklet. Detta leder till en massiv frisättning av kalciumjoner (Ca²⁺), vilket är avgörande för att starta muskelkontraktionen.

Denna kedjereaktion startar frisättningen av kalciumjoner (Ca²⁺) från sarkoplasmatiska retiklet, ett intracellulärt lager som fungerar som ett kalciumförråd i muskeln.

2. Kalciumjonerna – nyckeln till muskelkontraktion

När kalciumjoner frisätts i muskelcellen binder de till ett protein som kallas troponin, vilket sitter på aktinfilamenten i muskelfibern. Detta leder till en formförändring i ett annat protein, tropomyosin, som tidigare blockerade de aktiva bindningsställena på aktinet.

När tropomyosin flyttas undan blir det möjligt för myosinhuvudena att fästa vid aktinet, vilket är en avgörande del av kontraktionsmekanismen som skapar en rörelse. Förklaringen för hur en muskelkontraktion fungerar är det som kallas “den glidande filamentteorin”.

3. Korsbryggecykeln – kraftutvecklingen i muskeln

När muskelcellen har fått sin signal och kalcium har frisatts startar den faktiska muskelkontraktionen genom en cyklisk process som kallas korsbryggecykeln, detta är alltså vad den glidande filamentteorin handlar om. Den innebär att myosinhuvuden “greppar tag” i aktinet och drar det inåt, vilket gör att muskeln förkortas och skapar rörelse.

Stegen i korsbryggecykeln:

  • Energiladdning: Myosinhuvudet binder till en ATP-molekyl och bryter ner den till ADP och fosfat, vilket laddar upp myosinhuvudet med energi.
  • Bindning: Det energiladdade myosinhuvudet fäster vid aktinet och bildar en korsbrygga – en stark koppling mellan de två proteinfilamenten.
  • Kraftslag (Power stroke): Myosinhuvudet vrider sig och drar aktinet mot mitten av sarkomeren (muskelns minsta kontraktila enhet, det är som en byggsten i muskelfibern), vilket förkortar muskeln och skapar kontraktion. Samtidigt frigörs ADP och fosfat.
  • Frigöring: För att myosin ska kunna släppa aktinet och återgå till sin ursprungliga position måste en ny ATP-molekyl binda till myosinhuvudet.

Varför är ATP så viktigt?
ATP (adenosintrifosfat) är musklernas huvudsakliga energikälla vid en muskelkontraktion. Det fungerar som bränsle för korsbryggecykeln genom att förse myosin med energi både för att dra i aktinet och för att släppa taget. Utan ATP skulle korsbryggorna fastna i sitt grepp om aktinet, vilket skulle göra att muskeln förblir stel och inte kan slappna av.

Det är just detta som händer vid rigor mortis (likstelhet) efter döden – när människor dör så upphör ATP-produktionen och myosinhuvudena kan inte längre släppa aktinfilamenten.

  • Kom ihåg: ATP fungerar som en nyckel som låser upp ett grepp. Myosin håller fast vid aktinet som en knuten näve runt ett rep. För att släppa taget och kunna greppa om repet igen behövs en nyckel – och den nyckeln är ATP.

Denna cykel upprepas så länge det finns tillräckligt med kalcium och ATP i muskeln, vilket innebär att muskeln fortsätter att kontrahera, dvs dra sig samman och slappna av cykliskt.

Muskeltrötthet – vad händer när ATP tar slut?

Muskeln kan då inte längre dra ihop sig effektivt, och vi börjar känna trötthet eller utmattning.
Om ATP-produktionen inte hinner med, och kalcium börjar pumpas tillbaka till förrådet, får muskeln svårare att hålla kontraktionen.

Exempel: Knäböj och muskeltrötthet

Föreställ dig att du kör tunga knäböj med en skivstång på ryggen. Under de första repetitionerna känns vikten stabil och du kan generera mycket kraft – dina muskler har gott om ATP och kalcium frisätts för att hålla korsbryggorna aktiva.

Men ju fler reps du gör, desto mer ATP förbrukas, och muskeln börjar tröttna och orkar inte fortsätta. När du närmar dig slutet av setet börjar du märka att hastigheten saktar ner, benen skakar och du får svårt att trycka upp vikten. Det beror på att ATP-produktionen inte längre kan hålla samma tempo som energiförbrukningen, och kalcium börjar pumpas tillbaka till förrådet i sarkoplasmatiska retiklet.

Om du pressar dig riktigt hårt, till muskelutmattning (läs: träning till failure), kan du uppleva att muskeln plötsligt “ger upp” – den kan inte längre skapa tillräckligt med kraft för att fullfölja rörelsen. Det är här en träningskompis eller säkerhetsstopp blir avgörande!

Det är som att försöka cykla uppför en brant backe utan att ha tillräckligt med energi i benen. Ju mer du pressar dig, desto svårare blir det att trampa, tills du till slut måste stanna helt. Och om du någon gång har känt kramp i quadriceps efter ett tungt benpass, då har du upplevt vad som händer när muskeln har svårt att slappna av. Detta tror forskare bland annat kan bero på obalans i kalcium- eller ATP-nivåer, vilket gör att korsbryggorna fastnar och muskeln förblir kontraherad trots att du försöker slappna av. Visst är det obehagligt?

4. Relaxation – återgång till viloläge

När nervsignalen upphör slutar frisättningen av acetylkolin, vilket gör att kalciumjoner aktivt pumpas tillbaka in i sarkoplasmatiska retiklet. När kalciumjonerna avlägsnas återgår tropomyosin till sin ursprungliga position och blockerar myosinets bindningsställen på aktinet.

Utan korsbryggor mellan myosin och aktin slappnar muskeln av och återgår till sin vilolängd. Rent praktiskt innebär det att en muskelkontraktion nu har fullbordats. Muskeln drog sig alltså samman, producerade kraft som skapade en rörelse, och slappnade sedan av.

Sammanfattning

Hur en muskelkontraktion, som är vad som möjliggör rörelser, fungerar är komplext och det är svårt att beskriva pedagogiskt med tydlighet utan att det blir avancerat rent fysiologiskt.

Förenklat går muskelkontraktionen att sammanfatta med att:

  • En nervsignal aktiverar frisättning av acetylkolin, vilket startar en elektrisk impuls i muskeln.
  • Kalciumjoner frisätts och möjliggör bindning mellan myosin och aktin.
  • Korsbryggecykeln genererar kraft och förkortar muskeln.
  • När nervsignalen upphör pumpas kalcium tillbaka, och muskeln återgår till viloläge.

Denna process upprepas oavbrutet varje gång vi rör oss – oavsett om det gäller en enkel blinkning eller en maximal marklyft. Genom att förstå denna mekanism kan vi optimera träning, förbättra återhämtning och få en djupare insikt i hur kroppen producerar kraft.

Vill du lära dig mer om hur styrketräning fungerar baserat på vetenskapliga perspektiv? Spana in podden “Kraftsport och Vetenskap” med idrottsfysiologen Mathias Zachau som varje vecka ger dig forskning, svar på frågor och träningstips.

Referenser

  • Bompa, T. O., & Buzzichelli, C. (2019). Periodization: Theory and methodology of training (6th ed.). Human Kinetics.
  • Enoka, R. M. (2015). Neuromechanics of human movement (5th ed.). Human Kinetics.
  • Haff, G. G., & Triplett, N. T. (2015). Essentials of strength training and conditioning (4th ed.). Human Kinetics.
  • McArdle, W. D., Katch, F. I., & Katch, V. L. (2021). Exercise physiology: Nutrition, energy, and human performance (9th ed.). Wolters Kluwer.
  • Zatsiorsky, V. M., & Kraemer, W. J. (2020). Science and practice of strength training (3rd ed.). Human Kinetics.

Om författaren

Mathias Zachau

Mathias Zachau är en idrottsfysiolog med en filosofie kandidatexamen i idrottsvetenskap (BSc Sport Science). Han har tidigare varit chefredaktör för fitnessmagasinet Iron Man och har under nästan 15 år bevakat träningsbranschen ur ett vetenskapligt perspektiv genom magasin, poddar och sociala medier. Med erfarenhet från smärtkliniken Ortopedmedicinska Institutet, där han samarbetade med patienters vårdgivare, arbetar Mathias idag som fysiolog och styrkecoach på Atletakademin i Göteborg. Han utbildar också framtidens tränare i evidensbaserad praktik och styrketräningens fysiologi. Som värd för podden Kraftsport och Vetenskap, delar Mathias sin passion för att hjälpa människor nå sina träningsmål. När han inte coachar, dricker han kaffe till suggestiva beats, lyfter tungt eller springer i skogen.

Gillar du artikeln?

Här hittar du fler:

Har du viljan, har vi vetenskapen

Är du redo att ta nästa steg?