Den digitala världen är ett land av möjligheter för alla som vill. Alla som har en gnutta intresse, för ett ämne som kittlar, har en chans att fjärrstyrt arbeta varifrån du vill. Genom personliga digitala medier.
För mig började det med en hårresande händelse på slutet av 90-talet.
Modem var knivar genom trumhinnor… Det gick inte att ringa under tiden man surfade.
- Hemdatarevolutionen pågick för fullt
- Alla hushåll skulle förses med det världsomspännande ”nätet”
- Helst ville man spendera tid med: Tomb Raider, Quake eller Red Alert
Det kostade så mycket att “surfa” att tiden på internet var något man unnade sig.
Antingen för att man betalade frivilligt med hela veckopengen, eller för att föräldrarna surt bet ihop för att du skulle vänta 5 minuter på att ladda nästa skärm i ett omsvepande tillhåll av ettor och nollor.
Att ladda hemsidor via webbläsare som konstant kraschade var frustrerande.
Allt tog väldigt lång tid och inget på internet var så bra som det borde.
Installera spel? Om du har tålamodet: diskett efter diskett efter diskett.
När jag var knappt 13 fyllda upptäckte jag att det fanns en värld utanför den riktiga. Den traditionella vägen från skola, till jobb och sedan passion. Jag var en typisk tv-spelsnörd med dödslängtan.
Skolan var lätt, så jag var ofta understimulerad. Det gjorde mig deprimerad.
Hade jag bara ansträngt mig lite, och inte försvunnit i rastlösheten, hade jag kunnat utbilda mig inom programmering, webbdesign eller journalistik, och spendera resten av livet med att arbeta med det.
Förr eller senare skulle jag gå i pension och leva under existensminimum på det.
Det var när jag introducerades för den tyska filosofen Friedrich Nietzsche, av en kompis som gillade samma tv-spel, som jag upptäckte en ny väg. Personlig utveckling via existentialistiska livsfilosofier.
Först då förstod jag att man inte bara är. Man är vad man gör sig till.
“Människan är dömd till frihet.”
– Jean-Paul Sartre
Det var inspirerande. Så jag började studera filosofi, som det vore psykologi. Detta är inte långsökt, för vetenskapen är sprungen ur filosofin. En del betraktade Nietzsches tankegods som detsamma.
Mina föräldrar svettades för mat på bordet. Jag såg hur min pappa gick under av sitt fysiska arbete, som gjorde honom olycklig. Han som mest av allt drömde om att spela trummor i ett band.
Han gav upp drömmen om musiken för att sälja sitt trumset och köpa familjens första bil.
En sak jag tidigt lärde mig av min pappa är att livet går ut på att arbeta hårt för platsen man står på. Man börjar från botten och arbetar sig uppåt. Det skadar inte om man kan ha lite roligt ibland också. Det finns ingen mening att ta livet på för stort allvar. Du kommer ändå aldrig levande ur det.
Så varför plågade det honom så mycket?
Han var en kreativ, smart människa som försökte passa in, men inte gjorde det.
När jag förstod vad det handlade om, och vad det förde med sig, bestämde jag mig för att aldrig gå samma väg. Gå samma öde till mötes. Jag ville gå min egna. Inte den som andra tyckte att jag borde.
Det var en fruktansvärd upplevelse, som förtjänar ett eget inlägg. Längre fram.
Jag började fundera på vad jag kunde göra annorlunda för att inte hamna där. För att inte bli anställd. För att inte köra slut på mig fullständigt, för att göra verklighet av andras drömmar.
Internet demokratiserade information och jag såg chansen att surfa på vågen.
Kanske kunde internet bli min biljett till friheten?
Under trötta skoldagar dagdrömde jag om det.
Att släppa taget, och kanske starta eget.
Skolsystemet svek mig, för engagemanget var inte för mig. Det var för andra. Jag visste vad jag ville, hur jag ville göra det, och jag roade mig med att korrigera mina lärare som ofta inte förstod.
När jag var 13 år tjänade jag min första lön på att arbeta på internet.
Genom att skriva om tv-spel, film och musik. Ingen lärde mig hur. Jag lärde mig själv.
Det var inte mycket pengar. Det var knappt några pengar alls.
Men det var en början. Så jag övergav drömmen om att vara som alla andra.
För jag förstod att jag aldrig komma kunna vara som alla andra.
Sorgen blev en förbannelse. Men också kallet som gav mig en känsla av mening.
Vad som följde nu var många år av kaos, där jag testade olika saker. Det fanns så mycket jag ville lära mig, för att bli bättre rustad för framtidens digitala världar. Så jag försökte lära mig. Saker…
Det fanns ingen noga kalkylerad plan. Bara kaoset och mörkret.
Jag förstod att jag behövde utveckla färdigheter för att överleva i den nya världen. Men jag visste inte exakt vad eller hur jag skulle gå till väga. Så jag läste allt som gjorde mig inspirerad till det.
Jag läste: dynamisk HTML, japanska och socialpsykologi på nätter som blev dagar.
På dagarna vandrade jag genom skolan som ett spöke. Jag kände ingenting för det längre. Hade du sett mig då, pratat med mig då, så hade jag knappt existerat. Du hade sett rakt genom mig.
Utöver det: marknadsföring, propaganda och historia.
Att läsa vara inte kul på det sättet. Jag läste för att det var användbart.
Så jag fokuserade på böcker som jag hade praktisk nytta av.
Innan mina jämnåriga hade gått ut gymnasiet hade jag hunnit:
- Lära mig programmera hemsidor
- Lära mig designa hemsidor
- Lära mig designa logotyper
- Lära mig producera och sälja artiklar
- Lärt mig lansera podcasts
Det hade jag lärt mig i ensamma nätter badande i skenet från datorskärmen.
Skolan gjorde mig inte bättre förberedd på det. Skolan var en distraktion för det.
Ja, jag var en lillgammal pretentiös jävel med ett stort jävla självförtroende. Jag förstod att jag var något på spåret, för att jag såg något omgivningen inte gjorde. Jag skulle ta mig dit. Det visste jag.
Jag visste bara inte exakt när, eller exakt hur.
Jag bara visste bara att… en vacker dag.
Från 14-årsåldern till 20 hackade jag utvecklingskurvan genom att misslyckas. Nästan allt var rena misslyckanden i monetära termer, men alla misslyckanden samlades i staplar på ett växande CV.
Jag hade hittat min plätt på internet och hittade hem i känslan elden i magen genererade. Elden i magen fanns alltid där, som stödet skolan aldrig var, och den pressade mig konstant framåt.
Att skriva var ingen passion. Det var ett medel som blev en passion.
Långt innan jag förstod vad allt detta innebar så attraherades jag av det.
Den nya världen slukade mig hel. En verklig värld, utanför den andra, som blev min egna.
Jag tänkte:
Styrka är inte färdigheter i vakuum. Styrka är kombinationen av förmågor, erfarenheter och kompetens. Så kan jag hitta rätt saker att kombinera, som det vore lego, då kan jag också bli fri.
Jag kan bli så stark att jag kan stå på egna ben, men också så stark att jag kan försörja min familj genom att skapa en livsstil där vi kan leva i frihet. Inte bundna till auktoriteter i andras system.
Spola fram tiden. Nu är vi här. Det är snart ett halvt liv sedan.
Ibland känner jag mig fortfarande som 14… För mina drömmar är detsamma som då.
Jag kanske är ett halvt liv äldre.
Lite mer bränd av livet, lite mer muskelmassa och lite mer skägg, som tack för besväret. Men drömmen om det eviga digitala livet är kvar. Det är vad mitt hjärta slår för. Ännu.
Vad har förändrats?
Jag har startat fler podcasts, som närmar sig 100 000 lyssnare. Jag har startat fler bloggar. Med över 80 000 unika läsare varje månad. Men också tidningar och webbTV-satsningar för andra.
Jag dagdrömmer inte längre.
För det mesta är jag väldigt fokuserad på mina prioriteringar.
Men det handlar inte bara om det… Det finns många som är mycket duktigare än mig. Det som fått det här att funka för mig är inte talang, smarts, eller destillat av färdigheter från mina erfarenheter.
Det handlar också om tur. Man får se till att skaffa sig mer tur, helt enkelt.
För även om jag har arbetat hårt för oddsen så hade inget varit möjligt om tiden, miljön och omgivningen inte hade legat i linje. Jag uppfann inte internet, sociala medier eller podcasts.
Jag hade tur som blev intresserad av rätt ämnen, exakt rätt tid i livet, i en förlåtande miljö. Hade jag inte blivit det, då hade jag inte arbetat med att blogga om fitness, mindset eller styrketräning nu.
Här är en annan faktor.
En av de absolut viktigaste, faktiskt.
Jag är omgiven av världens bästa familj. Ni får mig att vilja bli en bättre person. Att bli mer. För er. Ni ser till att det händer, för utan er hade jag inte varit. Ni är det bästa som finns.
Mina tillgångar är inte monterära. Många av er hade blivit förvånade av hur icke-existerande mitt uppehälle är. Jag har valt att prioritera annorlunda. För livet på en räkmacka gör mig inte inspirerad.
Kanske berättar jag mer än vad jag borde. Kanske berättar jag vad du behöver höra.
Det är inte kunskap, talang eller kapital, som har byggt minptonline.se, bloggen du har framför dig, eller annat som jag arbetar med. Från tiden jag vaknar varje dag, till tiden jag somnar varje dag.
Det handlar om att härda ut, genomlida, misslyckas och växa i lärdomarna det för med sig.
Jag berättar det här för dig för att jag litar på dig.
För du och jag är på samma våglängd.
Vi vill båda förändra våra liv, för friheten det innebär, och vi kommer aldrig sluta försöka. Vi kastar oss fram genom dimman och viker inte en tum för motgångar. För inget kan göra ondare än att ge upp.
Vad är… hemligheten?
Alla projekt blir verklighet, för allt jag gör är kopplat till det.
Jag tar den tid som krävs, eftersom allt måste hänga ihop. Jag gör det för oss.
Därför har jag inte spenderat senaste åren på att ta fram produkter. Kosttillskott, webbkurser eller utbildningar. När nästa produkt kommer ut så är det inte vad jag tror att ni vill ha.
Det är hemligheter som jag vill berätta för dig, innan jag dör.
Jag vill inte släppa något bara för att göra det. Jag tror inte på det…
Nästa produkt är egentligen min första som inte är digital: MEGA MINDSET, en bok om hur du massifierar resultat, genom att förenkla sättet på vilket du tänker varje dag.
Det handlar inte om magrutor, midjemått eller muskler på utvalda kroppsdelar. Det handlar om tänket, som skapar förändring, genom din livsstil. Det har bara lite grann med träning att göra.
Det har tagit tid, längre tid än vad jag har velat erkänna.
Ibland har jag ifrågasatt mitt förstånd i den bisarra processen.
Men det har varit viktigt att härda ut, genomlida, och inte ge upp. För om det är något som jag har lärt mig under mina 17 år på internet så är det just det: att aldrig ge upp.
När MEGA MINDSET landar i dina händer kan du vara säker på en sak. Det är en komplett bok med ett komplett system. Inte för quickfixes, snabba magrutor, eller deffa smartast på kortast tid.
Det är ett system för sättet du tänker på. För att massifiera resultat.
Kanske kan träning och kost förekomma. Kanske handlar det framför allt om mental träning. Kanske är det inte beståndsdelarna det handlar om alls. Kanske handlar det om ett nytt skäl att andas för.
Jag lever och andas för mina mål.
Detta är ett mål som jag har andats för i sex månader.
Boken är inte riktigt klar, men det är så lite kvar så jag kan känna doften från den nypressade versionen (som redan har kommit som test från tryckeriet), och det är väldigt inspirerande.
Tiden kommer bero. När man arbetar inom media vet man bara tre saker:
Det kommer vara stressigt, du kommer vara orolig och må dåligt. Mycket kan gå fel.
Men det är förbaskat kul när alla bitar faller på plats.
Drömmen om arbetet som alltid är fullständigt är overklig. Men den lever kvar. Så jag rör mig framåt. Gör vad jag kan varje dag för att ta slå den sista bossen på truten. För att starta om.
Hur har jag hunnit? Eller har jag det?
En bit av själen går förlorad i alla projekt, för själen tillhör projektet.
Jag är projektet och projektet är en del av mig.
Jag skräddarsyr min livsstil för att kultivera tanken genom fingrar på tangenter.
När du ger allt blir du besatt. Så skapar du resultat som möter deadline.
Jag är besatt av att göra boken så bra som möjligt, för att du ska få ut så mycket som möjligt.
Du måste tänka starkt, för att bli stark också. Vi kan prata mer om det senare.
Jag kan inte berätta allt riktigt än, men det finns en bra förklaring och den är enkel.
Med den kan du börja se möjligheter i världar som inte riktigt finns.
Ännu.
Så hur är det att jobba med att blogga om ett ämne som du brinner för?
Det är mitt arv. Det är vad jag lämnar efter mig.
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
PS – Eftersom den som väntar på något gott alltid väntar för länge kommer jag i veckan ge dig något annat nytt – i väntan på MEGA MINDSET. En annan bok om ett annat ämne. Mer om det snart.
