För ett halvår sedan (ungefär) hade jag den stora förmånen att ha professor Boris Sheiko som gäst… i samband med powerlifting science-seminariet som var då.
Dagen innan vi spelade in, på en strand där alla badade i sol, sa han:
“Ibland måste en coach vara elak…”
Med detta menade Sheiko, vars program alla styrkelyftare med en gnutta självrespekt har provat på, såklart inte att det är bra att gå runt och vara elak mot allt och alla.
Som det vore skoj på något sätt.
(Personer som har sådana tendenser lider av någon anti-social störning…)
Men det var inte poängen.
Poängen är att man som coach ibland behöver säga vad klienten behöver höra.
Och det är inte alltid vad han eller hon vill höra (vilket kan uppfattas som elakt).
Men det är inte samma sak.
Här är en sådan hård, brutal men åtminstone ärlig sanning:
Nej, ingen måste träna mer än vad han eller hon vill. Nej, ingen ska behöva äta mat som han eller hon inte gillar. Och ja, programmet måste alltid matcha individen på riktigt.
Men du kan inte förvänta dig att få mer resultat än vad du har jobbat för.
Eller hur?
En bra coach är, åtminstone i min bok, också snäll.
För detta är knappast ett jobb som man gör för att tjäna storkovan (det gör man inte). Man arbetar med träning därför att man vill hjälpa andra och brinner för det. Punkt.
Men man kan också vara för snäll.
Coacher som är så snälla att klienter blir förslappade, lata och inte gör jobbet som krävs, är bara egoistiska (anser jag). Varför? Därför att man så gärna vill vara på god fot med sina klienter (och vara kompisar typ) att man inte alltid vågar tala klarspråk.
Nej, det är inte alltid bekvämt att vara rak och tydlig.
Men det gör det inte mindre viktigt att vara ärlig och berätta sanningen.
En annan sak som jag lärde mig av en annan klok coach, nämligen Charles Poliquin (som dessvärre gick bort för en tid sedan), var att en bra coach belönar insatser.
Som coach gör du dig själv och klienten en stor otjänst… Om du bara uppmuntrar klienten baserat på resultat (och inte insatser). Varför är insatser viktigare än resultat?
Det är egentligen ganska enkelt:
En klient som anstränger sig kommer göra framsteg.
Och vad leder framsteg till?
När du uppmuntrar ansträngningar stärker du ett beteende som ger självförtroende, och cementerar viljan att fortsätta försöka… Och det är vad allt handlar om, egentligen.
En annan sak:
Vad händer när klienten är väldigt genetiskt begåvad?
Personer med genetisk talang kan få resultat nästan oavsett hur han eller hon äter eller tränar, sjukt nog. Detta är inte vanligt, de flesta har det inte så, men det förekommer.
Här är sanningen om genetisk talang:
Om en person som har talang för något knappt anstränger sig, därför att resultat kommer lätt, är det då rätt att uppmuntra klienten när han/hon gör dåligt ifrån sig?
Det tycker inte jag.
En person som får hyfsade resultat men som inte anstränger sig på riktigt, är lat och behöver höra det. Ibland är en hård men ärlig sanning det snällaste du kan ge någon.
Varför? Därför att det är mer omtänksamt än att inte göra det.
Och därför håller jag med Boris Sheiko.
Jag kom att tänka på det häromdagen bara, när en annan skäggig styrkecoach (som du kanske känner igen…) nominerades till priset Guldhjärtat i kategorin Årets PT.
Nomineringen lyder som följer:
“Online: Tydlig och enkel coachning. Sakkunnig och intresserad. Inget bullshit – raka verklighetstrogna instruktioner!! Mathias är en påläst PT inom kost och träning. Han är som en kunskapsbank och brinner för sitt yrke. Men framför allt är han en person med ett stort hjärta som ger allt för att hans klienter ska lyckas att nå sina mål. Han är en coach som inspirerar och uppmuntrar mig att fortsätta träna och leva hälsosamt. Mathias är en diamant bland flörtkulor. Personlig, omtänksam och respektfull för allas olika förutsättningar och målbilder. Imponerande bred och djup kunskap om både mekanik och kemi i människokroppen. Den överlägset mest dedikerade tränaren och guide mot ens mål på gymmet och i livet. “
Jag är enormt, glad och tacksam för den fina nomineringen.
Det betyder bortom ord mycket för mig.
Inte för att jag alltid är snäll, eller alltid säger vad du vill höra (kanske), utan för att jag tar mitt jobb på allvar. Och då måste man ta ansvar för sina klienter oavsett vad.
Inte bara när de får resultat som man kan skryta med på sociala medier.
Eller hur?
Hur som helst,
Tycker du också att jag förtjänar att vinna utmärkelsen Årets PT?
Rösta på mig här:
https://sv.surveymonkey.com/r/guldhjartat-pt
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
