Japp, ännu en fråga om den giftiga kosten:
“Funderar på att anmäla mig till ditt program med 4 månader coachning. En fråga innan bestämmer mig bara, kan man få se exempel på hur kosten ser ut? Inte exakt meny men kommer det vara mer kolhydrater, LCHF, eller så man får hum om vad du tror på för kost? Testat LCHF innan och det funkade ett tag men vill testa något nytt.”
Här är 3 skäl (minst) varför jag inte berättar vilken kost jag tror på.
1. Att tro på en diet är galenskap
Detta är ett ämne som jag har skrivit mycket om tidigare.
Den snabba versionen:
Om någon vresig, hungrig och olycklig person är på jakt efter ett snabbt skrovmål, i form av en ny trenddiet, därför att det känns bra med en snabb, fet, salt och extra-sockrad lösning som smakar mycket godare än good’ol naturvetenskap, hur stor är sannolikheten, egentligen, att han kommer lyckas med sitt mål med den attityden?
Det hänger inte ihop, tycker jag.
Dessutom:
Att skrika högt och lågt om smakpreferenser ger dåliga kunder. Dåliga kunder som är dåligt sällskap. Personer med dålig inställning som kommer göra dåligt ifrån sig – eftersom man redan på förhand har bestämt sig vad som kommer funka och inte.
Men det är inte bara omotiverade quickfixerz utan pannben det handlar om.
Eller personer som har svårt för vettiga auktoriteter.
Som vägrar göra jobbet som krävs.
Som inte tänker lyssna på sin coach, när din coach säger vad du behöver höra.
Det lockar dessutom till sig riktiga knäppgökar, foliehattar som tror på allehanda konspirationsteorier, sociopater och andra som du inte vill möta i en mörk gränd.
Varför uppmuntra sånt trams?
2. Vad jag föredrar (personligen) har inget med dig att göra
“Men Mathias, vad tycker du om kolhydrater? Eller anti-inflammatorisk kost?”
Tugga på det här:
Maten som jag föredrar är baserat på 1) maten som jag personligen gillar, 2) maten som hjälper mig att nå mitt personliga bål baserat på 3) min basalmetabolism som 4) inte kommer ha samma metabola kostnad som din och 5) som är realistisk och hållbar, fast inte för dig eller alla andra, utan för mig personligen. Det är min kost och ingen annans.
Du ska inte äta på ett sätt som jag föredrar.
Du ska äta på ett sätt som du föredrar och samtidigt hjälper dig att nå ditt mål.
Eller hur? Logiskt, tycker jag.
Bara för att jag gillar mögliga ostar som luktar konstigt så ska du inte behöva tvinga dig i kilovis med det varje vecka. Jag vet att det finns många coacher som arbetar på det sättet – man väljer en metod som man predikar in i döden och eftersom det är denna metod som man förespråkar, så måste man samtidigt hitta på förklaringar till varför just den metoden är överlägsen och alla andra suger. Det är vilseledande kvacksalveri.
Jag vill inte arbeta på det sättet, jag vill lära mina klienter riktiga saker.
Tänk på det här:
Varför ska du äta som mig, om du inte föredrar samma sak?
Varför ska du äta som mig, om du inte har samma mål som jag har? Varför ska du äta enligt min basalmetabolism, och inte din egen? Varför ska du äta på ett sätt som passar någon annan? Någon annans mål, någon annans smaklökar och förutsättningar?
Det makes no sense.
Den enda preferensen som är relevant för dig är inte din coachs preferenser.
Utan dina egna.
Och inte andras heller, för den delen.
Och slutligen:
3. Jag inkluderar preferenser, fast inte mina utan dina
Efter att du har valt vilket program som du vill köra så genomför du betalningen och sedan kommer du till ett formulär där du fyller i dina personliga uppgifter.
Tex:
* Längd, vikt, ålder, kön, hur länge du tränat etc.
Men också:
* Ev. matallergier, vilken mat du föredrar, vilken mat du ogillar och liknande.
Så visst tänker jag på preferenser. Det är bara inte mina preferenser.
För mina preferenser har inget med saken att göra.
Vad jag gillar är följande:
Jag gillar att först tajta till mina klienters kosthållning mer ordentligt i början, därför kommer jag alltid ställa extra höga krav i början. Sedan när vi får den respons av kroppen som vi vill se, då kan vi släppa lite på tyglarna och bli mindre strikta. Fast utan att förlora framsteg eller resultat. I det läget börjar vi prata mer om principerna, varför något funkar eller inte, så att du lär dig resonera kring det själv när vår tid tillsammans är över. Tanken är inte att du ska räkna kalorier, makronutrienter och liknande, för resten av livet. För livet kan inte kretsa kring 105% strikt kost och träning för jämnan.
Dessutom måste du inte göra något av det där heller.
Jag sköter tänkandet åt dig, först.
Uppenbarligen är det en idiotsäker metod som har fungerat hundratals gånger.
Annars hade jag inte använt den.
Det är en approach som har växt fram under 8 år. Och den har förändrats enormt i takt med att jag har lärt mig mer (tips: om din coach inte försöker lära sig mer, då är det nog inte rätt coach för dig) om nutrition, beteendeförändringar och motivationspsykologi.
Sedan kan man alltid diskutera kost, om man vill och gillar det.
Kasta ord på varandra på Facebook:
Tjafsa om att kolhydrater är botten och att fett leder till hjärt- och kärlsjukdomar.
Att kött är mord på naturen.
Att veganism försämrar människors hälsa (och att det finns bra studier på det).
Att kosttillskott är onaturligt och borde undvikas.
Och andra distraktioner.
Men inget av det där är ju intressant, för varken dig eller mig, om vi inte kan hitta en approach som faktiskt rimmar med din livsföring. Allt annat är menlöst energislöseri.
Här är sanningen:
Det finns för många variabler – budget, vad du föredrar, vad du vill uppnå, hur mycket du väger, hur mycket du vill väga, om du vill gå ner i fettvikt eller få mer muskelmassa på rätt ställen, hur ofta du tränar, hur mycket du sover – plus massa annat som man knappt tänker på – för att “vad jag föredrar” ska vara relevant för den stora massan.
Så, är alla på det klara på det hela med vilken kost jag tror på?
Ja?
Bra.
Då var det allt för idag.
För att ta reda på hur du egentligen borde äta, läs mer här:
www.mathiaszachau.com/pt-online
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
