Här är något otäckt men intressant att fundera på.
Som jag har nämnt tidigare, bl.a i senaste poddavsnittet, så rekommenderar jag alla som någonsin finner sig i min situation (smärta, inskränkningar och annat) att kolla upp orsaken hos ett proffs i god tid. Dessa undersökningar kan ofta avslöja varför du inte känner dig pigg, som du brukade göra, med stress och ångest som hopar sig.
(Kroniska inflammationer + kronisk stress = risker för fler sjukdomar ökar.)
Jag upplevde mycket av det där själv.
Ärligt talat mer än vad man vill medge nästan (det har varit så extremt illa…)
När jag tränade första passet efter behandlingen i början av veckan så kände jag en sådan enorm lättnad att jag kunde gå till gymmet, träna och gå hem, utan smärta (rygg, fötter, knä, höft och axlar) att jag inte kunde hålla mig längre. Jag grät ögonen ur mig.
Där gick jag och kände mig patetisk.
För att jag var så löjligt glad att jag inte längre hade så ont att jag mådde illa.
(För att inte tala om den huvudvärk och yrsel det gav vissa dagar…)
Jag hade kunnat rädda mig själv från ett stort misstag, om jag bara hade lyssnat.
På kroppen men också mina kollegor. Tidigare.
Vad hände?
Det visade sig att jag har en serie muskuloskeletala sjukdomar.
Några genetiska.
Andra strukturella, antagligen orsakade av min livsstil (dålig ergonomi).
Problemet, som kanske fick bägaren att rinna över, var att jag under många år arbetade nästan bara framför datorn. Det är vad man gör när man jobbar med att skriva om kost, träning och hälsa för tidningar och magasin (ironiskt va?) och onlinecoacha då.
(Det är farligt att sitta still nästan hela dagarna, men värre är att göra det med dålig hållning som tvingar kroppen att kompensera och kröka en skoliosrygg lite extra…)
Det visade sig att mitt blodtryck var bra, nästan exakt on point.
Men allt annat?
För mycket av det ena leder även till problem med det andra och så fortsätter det. Nedåtgående. Det har varit så obegripligt mycket att det nästan framstår som otroligt.
Till exempel:
Hade jag vetat att jag hade kanske börjat kunna andas med näsan igen, vilket jag inte kunnat på många år (min syster har opererat sig för samma sak), eller att jag skulle kunna tänka mer ordentligt (har senaste åren haft hjärndimma stora delar av dygnet), och kunnat undvika skador i gymmet på grund av kompensationsmönster – då hade jag kanske undersökt min ryggrad tidigare. Jag tänker ofta på all tid som har gått förlorad.
… Ja, därför att man inte har orkat, för att man har haft så fruktansvärt ont.
På sistone har jag tänkt mycket på det här.
Vad jag önskar att jag förstod tidigare och vad jag kan göra annorlunda.
Och här är en skrämmande tanke:
Många besvär som jag trodde var helt isolerade hängde ihop.
(Jag var inte svag i bålen därför att den behövde mer träning… Jag var sjuk…)
När jag nu lättare kan andas ordentligt så kan jag syresätta kroppen bättre. Inte bara muskler och fettvävnad utan den där saken som man tänker med. Dålig syresättning kan leda till… nekroser, absolut celldöd (död vävnad) som svartnar inuti kroppen.
Det är livsfarligt alltså.
Kanske var det därför jag diagnostiserades med klinisk vaskulit i tonåren?
(Som mirakulöst nog försvann någon månad senare…)
Kanske är det därför jag har fått sömnapné, och slutat andas flera gånger varje natt? Kanske är det därför som jag har haft riktigt otäck smärta i bröstkorgen ibland?
Det där är saker som man vill vara uppmärksam på. Tänker jag.
Hur som helst,
Jag har bestämt mig för att ändra en del saker så jag kan börja läka ordentligt.
Men också för att kunna fortsätta arbeta överhuvudtaget.
(Hade antagligen inte gått om jag inte hade upptäckt detta tidigare…)
Att känna sin egen kropp är uppenbarligen viktigt.
Inte bara för att gå ner i vikt… eller för att lägga på sig muskler på rätt ställen.
Nej, utan för att överleva. Och fungera.
Särskilt med tanke på att muskuloskeletal ohälsa kan leda till värre sjukdomar, som inte bara gör ont i leder utan som också kan placera dig i otäcka livshotande situationer.
Om din kropp inte funkar som den ska…
Om du inte har din hälsa…
Vad har du då?
Och träning då, det kan ju förbättra hur vi mår. Det kan också försämra din hälsa, om du gör det på fel sätt. Ta det från någon som har ett imponerande CV av skador.
Här är dock en annan sak som vi måste prata om:
För att fortsätta träna säkert, utan att få mer skador, om du vill att jag är den som på något sätt vägleder dig i den här resan. Då har jag en bitter nyhet att berätta, tyvärr.
Som jag skrev redan för en månad sedan:
Jag kommer dra ner rejält på antalet klienter jag coachar online.
Särskilt individuellt.
Därför att min hälsa helt enkelt kräver det. Jag måste röra på mig mer. Jag kan inte sitta med ändan parkerad på en kontorsstol lika mycket nu som jag gjorde förr.
Och därför kommer jag fokusera mer på kliniken framöver.
Med anledning av det, plus att jag behöver timmar till den utbildning i post-rehabilitering som jag genomgår nu, så kommer jag från och med idag erbjuda mer humana priser på personlig träning (på gym) och arbeta mindre framför datorn.
Här är länken till priserna:
https://kraftsportkliniken.com/priser
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
PS – Detta har inget med black friday att göra (det står mig i halsen). Jag måste bara ändra saker, bara för att hålla ihop, så detta är inget tidsbegränsat erbjudande.
En annan sak:
Jag får många mail på sociala medier nu om starter i januari.
Det är samma sak varje år.
Varje år vill alla börja i januari istället, under december, för man tror att man tappar träningseffekt om man firar jul. 2 saker: så funkar det inte, du tappar inte dina biceps bara för att du dricker julmust och äter choklad. Och för det andra, om du väntar med att boka en plats till januari så kom ihåg att det är då alla andra gör det. Eller hur?
Hur bra odds har du att komma igång i januari då?
Bokar du i januari kanske jag har tid först i februari (vissa år har det varit först i mars). Så jag kan inte försäkra dig om en plats i januari om du väntar till januari. Helt enkelt.
Got it?
Här är de nya priserna igen:
