Förra veckan pratade vi om varför löparskor i allmänhet i princip alltid är värdelöst för styrketräning, därför att det orsakar instabilitet i tekniken från foten och uppåt.
Som vanligt när ett nyhetsbrev lämnar skrivbordet kom det en del frågor.
Malin skickade inte en fråga.
Men ett intressant konstaterande som fler behöver höra:
===
Kanonbra skrivet!
Om du även vill lära alla där ute om den där J…vla (sorry språket men är SÅÅÅ trött på denna rulle) rulle som folk fäster runt stången när de ska knäböja.
Snacka om vingligt och att inte ha helt kontroll över stången när den där löjliga rullen ligger runt stången. Jag förmodar att du vet vad jag menar.
Visst, det gör lite ont när man inte är van att ha stången på ryggen men du kommer aldrig lära dig knäböja ordentligt med den där rullen…God jul och gott nytt år!
Malin
===
Det Malin kallar “rullen” är vad de äldre gubbarna på gymmet där jag brukade träna förr i världen (i den smutsigaste källaren du kan tänka dig) kallade för tampongen.
Tampongen? Vad har det med träning att göra?
Denna kudde eller dyna är något man använder för att lindra eventuella besvär kopplade till att placera en stång på ryggen och sedan knäböja ett antal reps/set.
Och jag håller med:
Principen är i grunden densamma.
Instabilitet är aldrig en bra sak om ditt mål är att bli starkare.
Och det enda du blir bättre på om du tränar med ett instabilt underlag, till exempel, är att träna på ett instabilt underlag. Man blir inte automatiskt mer “allsidigt tränad”, mer “funktionellt vältränad” eller liknande trams, som man ibland kan höra i olika grupper.
Styrka handlar om hur effektivt du kan förflytta saker.
Du uttrycker din styrka genom att applicera kraft på ett objekt och om denna kraft är tillräcklig så kommer objektet förflytta sig.
Mer instabilitet är i dessa sammanhang inte en fördel.
Det är aldrig en fördel med:
* Gamla löparskor som kollapsar så fort du knäböjer
* En kudde som “skyddar” ryggen under knäböj
Det är inte effektivt, helt enkelt.
(Du vill ha stången så nära kroppen som möjligt, kudden förhindrar det…)
Det är inte effektivt för att lära sig knäböj med en riktig teknik. Det är inte effektivt för att bli mer bekväm, härdad och luttrad, när det kommer till att göra back squats på ett riktigt sätt. Och det är inte effektivt för progression, därför att instabilitet är en bromskloss (ja, till och med även om det temporärt tar udden av ev. obehag).
Det spelar ingen roll om det känns en gnutta obehagligt i början.
Som jag skrev i gårdagens nyhetsbrev:
Vi adapterar/anpassar oss/blir mer robusta och starka av stress.
Får vi inte den stress, som ställer krav på denna typ av förändring, så kan vi inte förvänta oss ett slags resultat som vi vill se.
Ja, det kanske känns bättre i stunden med den där kudden.
Ja, det kanske ger en gnutta trygghet som motiverar dig att testa knäböj.
Men kommer du bli bättre?
Kommer det kännas mindre obehagligt i framtiden?
Nej, inte om du inte specifikt utsätter dig för den stress som du vill adaptera till. Så alla som tycker att en kudde på stången när man gör knäböj är en bra idé, kom ihåg att du aldrig kan bli väl förberedd för uppgift som du inte förbereder dig inför.
På samma sätt som du aldrig förväntade dig att få högsta betyg på ett prov i skolan som du aldrig pluggade inför, så kan du inte räkna med att bemästra en övning…
Som du inte tränar på.
Alla måste inte göra tunga knäböj, förstås.
Men att förvänta sig att få ett resultat, för ett jobb som man inte har gjort, är helt enkelt inte rimligt. Och det är min cementerade, kvarstående uppfattning om det.
Det är problemet med att förlita sig på “tampongen”.
För fler hårda sanningar om skrotlyftning, spana in mitt program.
Länken är här:
www.mathiaszachau.com/pt-online
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
