Här är något som jag har tänkt mycket på senaste tiden:
Jag brukade vara ignorant som f*n.
Jag brukade tänka att:
Tid är ingenting man får, det är något som man tar. Eller hur?
Därför att alla har lika många timmar på dygnet, ungefär. Men även om det är sant, så måste jag medge att det är ett stelbent och opraktiskt sätt att se saker och ting på.
För ibland har vi mer att göra, bara.
Vi föder barn, vi flyttar, vi byter arbeten… Och ibland blir sömnen lidande.
Livet händer.
Då har vi praktiskt taget mindre tid att plocka av.
Ja, även om vi teoretiskt har exakt lika många timmar per dygn, fortfarande.
Ju äldre jag blir desto mer arrogant tycker jag att det var.
Att som 20-nånting nybakad personlig tränare, som visserligen arbetade från morgon till kväll och aldrig hade någon form av fritid, på riktigt tro att skillnad mellan att lyckas med något och inte är ursäkter och andra rubbade fitnessfloskler som är hjärntvättade.
Visst, det är också sant.
Att ursäkter kan vara en faktor ibland.
Men för de allra flesta av oss, som passerat 30 med allt vad det innebär, så är tiden verkligen på riktigt.
Det är bara så det är och allt vi kan göra är att försöka hinna med.
Effektivisera.
Och samtidigt försöka att inte glömma bort oss själva.
Detta är något som jag har tänkt mycket på senaste tiden, därför att denna resurs – denna tillgång och tyvärr ständiga bristvara – är en verklighet som jag brottas med.
Senaste året har varit sjukt.
Förutom att försöka hålla ihop ett företag, som på något sätt inte får växa men inte får sjunka, plugga medicin/rehab, ägna tid åt nära och kära så gott jag kan så ska det förstås… tränas… ätas… Och tas omhand om det där som vi kallar kroppen ju.
För om vi inte gör det, när tiden är en bristvara… Då kommer väggen snabbt.
Jag hinner inte träna som jag brukade.
Jag hinner inte träna 2-3 timmar varje dag, 5-6 dagar/vecka, och cardio utöver det.
Jag hinner inte göra väldigt avancerade maträtter.
Som är variationsrika och spännande, men som tar för lång tid att göra iordning.
Så vad jag gör jag istället?
Till att börja med tränar jag kortare pass färre tillfällen/vecka.
Så ofta att jag inte får hjärndimma och inte kan koncentrera mig på mina studier, men inte så sällan att träningen inte blir på bekostnad av annat jag bryr mig om.
Strategin är enkel:
Det som ger mest avkastning per tidsenhet. Det är mitt fokus.
Få övningar.
Hög volym eller intensitet.
(Förr brukade jag göra både och, men idag räcker tiden inte till…)
Och när det kommer till kosten? Jag har tagit fram ett för mig nytt system. Det är enklare, jag kan hålla mig mätt längre och även om jag inte har tid att spendera så mycket tid på gymmet som jag hade önskat, alltid, så har jag energi nog att orka lära mig saker, samtala med människor, och ändå sakta men säkert närma mig målet.
Detta är något som jag har arbetat på en längre tid.
(Började för 11 månader sedan…)
Det blev inte perfekt direkt. Det har krävts otaliga galna experiment.
Efterforskningar.
Och prövningar. Fallstudier.
Jag testade, misslyckades och började om.
Men efter mycket trial and error, börjar det likna något. Och klienter som redan har testat det, tycker det är lättare att följa kosten utan att få svårt att somna av hunger. Faktum är att det är så mycket mer effektivt för att hålla kvar motivationen även efter att man har nått sitt viktmål (vilket är det svåraste, egentligen) att jag aldrig någonsin kommer vilja gå tillbaka till det där, hur jag brukade tänka kring kosten förr i världen.
Därför har jag valt att lägga till detta i mitt program.
Mathias Zachaus super-duper-mega ascoola coachingprogram, för personer som inte gillar att banta och vill äta god mat (och unna sig något extra på helgen ibland) utan att behöva kompensera med massa cardio varje dag, har äntligen öppnat igen.
Här är länken:
www.mathiaszachau.com/pt-online
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
