Jag har en väldigt praktisk approach till styrketräning.
Det innebär inte:
- Att jag låter alla klienter träna likadant
- Att alla ska träna på ett sätt som jag personligen föredrar
Det handlar bara om att bli starkare.
“Men Mathias, allt jag ser att allt du gör på sociala medier är knäböj, marklyft och bänkpress… och ibland armar… Jag vill bara gå ner i vikt och bli en gnutta starkare…”
Och…?
Innebär det att du på riktigt tror att jag tvingar dig att träna exakt likadant som mig? Eller något annat mål som inte är extremt viktigt för just dig?
Vad jag föredrar är totalt ointressant.
(Det gäller även kosten, förresten… Att försöka tvinga på sina klienter en och samma metod, därför att man typ föredrar periodisk fasta eller keto, är ett tjänstefel…)
Vad jag är intresserad av är 100%:
- Vad vill du bli bättre på? Och varför är det viktigt för dig?
- Varför har du inte lyckats på egen hand?
Baserat på vad vi vet fungerar från forskning och samlad evidens, sedan vad som är realistiskt och genomförbart, så att du inte bara börjar… och slutar… för jämnan…
Det är ganska simpelt, egentligen. Här är något som inte är simpelt:
===
Häromdagen var det stressigt.
Stressigt därför att jag bara nästan skulle hinna träna (vilket jag visste långt före jag vaknade samma morgon).
På “att göra”-listan trängdes allt från härliga måsten i hemmet, som man ju alltid ser fram emot med stor glädje, till att renskriva en längre artikel jag jobbat på en längre tid… Dessutom skulle jag mellan varven på något magiskt sätt hinna läsa lite anatomi.
På denna digra lista fick 2-3 timmars styrketräning inte plats.
Jag gillar att träna utan stress.
Dvs, att känna att jag inte måste skynda iväg någonstans.
Min erfarenhet är nämligen att det är oerhört lätt att tumma på inte bara längden på passet osv utan också innehållet… Och utförandet. Om man är stressad, varför ska man värma upp? Äh… Det kan jag göra nästa gång, när jag har tid. Varför träna lagom lätt?
“Målet är inte att träna maximalt tungt, ju.
Men tränar jag tyngre, då känns det som jag gjort något iallafall…”
Det finns många sätt att urskulda dålig träning på.
(Och många sådana ursäkter leder ofta till konstiga resultat…)
Jag är en certifierad expert på att rationalisera bort saker, i min egen träning, i sådana situationer. Det är en konstform som jag motvilligt tvingats bemästra genom åren.
===
Tillbaka till verkligheten:
Samtidigt visste jag att om jag inte tränar så presterar jag sämre.
Ja, även utanför träningen.
Tränar jag inte alls så får jag snart hjärndimma.
Om jag inte får hjärndimma så känner jag mig mindre skarp.
Känner jag mig inte mindre skarp så känner jag mig mindre glad. Och om jag inte känner mig mindre glad så känner jag mig mindre avslappnad. Och att vara mindre avslappnad när man ska fokusera på något riktigt hårt, tenderar att fungera sådär.
(Så är det åtminstone för mig…)
Så jag bestämde mig för att göra något åt det, iallafall.
Vad är lösningen?
Att inte träna? Att hoppa uppvärmningen?
Eller måste jag göra alla obligatoriska måste-övningar som alla alltid säger att man verkligen måste göra, om man tränar seriöst, annars kan man inte få stora resultat?
Jag åkte dit. Jag drack en lagom stor kopp kaffe.
Sedan gjorde jag 2 övningar.
Det är allt.
Och det var inte två övningar som andra tycker att jag ska göra, övningar som är baserade på vad andra vill bli bättre på… utan baserat på vad jag vill kunna och känner att just jag behöver bli bättre på… för att få bättre förutsättningar för att nå mitt mål.
(För intresseklubben: det var 2 hemliga variationer av 2 klassiska övningar)
En icke-praktisk approach hade varit att:
* Göra ett bestämt antal övningar, som jag egentligen inte hinner
* Träna på samma sätt som alla andra gör, därför att jag vill passa in
Och min rekommendation är att du gör samma sak.
(Nej, inte att bara träna 2 övningar alltid, du missar poängen…)
En praktisk approach är att vara fokuserad på vad du vill kunna göra, vad du hinner göra samt vad du föredrar…
Inte vad jag eller någon annan föredrar eller hinner, eller hur?
Den bästa träningen är och kommer alltid vara:
Den som blir av.
Och efter din förmåga – rimmar med föregående grejer.
För fler praktiska råd, som är evidensbaserade men personfokuserade, glöm inte anmäla dig till mitt individuella coachingprogram före veckan är slut. Efter det kommer det inte finnas några platser kvar, vilket innebär att du får vänta längre än vad du antagligen hoppas. Och det, mina damer och herrar, är ganska opraktiskt.
Eller hur?
Här är länken:
www.mathiaszachau.com/pt-online
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
