Den här bloggen handlar om saker jag bryr mig om – muskeltillväxt, bodybuilding och annat som faller inom samma paroll. Den har blivit en samlingsplats och varje vecka blir den besökt av tusentals tränande från hela Sverige.
Några av dessa ämnen kan avfärdas som ytliga, trots att många är vanliga anledningar till att människor börjar träna mer seriöst. Det kan jag förstå, fast när allt kommer omkring är drömmen inte vad den verkar.
I sista kapitlet i den metaforiska boken om mitt liv som bodybuilder kulminerar händelseförloppet snart i ett klimaktisk slutspel. Nu är det uppenbart att motivationen – anledningen till att jag faktiskt började träna – är allt annat än relevant, jämfört med den faktiska anledningen till att jag fortsätter. Jag tänker berätta varför.
Hur förändras livet när du har lyckats med träningen, fått drömkroppen och lever drömlivet? Hur känns det?
Är detta en fråga du överhuvudtaget funderat kring, eller tar du det för givet att saker och ting automatiskt blir bättre för att du har magrutor? Allt jag visste var vad jag vill uppnå och varför det är viktigt.
Om du är det minsta lik mig så är min knappt osökta gissning – inte på sättet du tror.
Jag har upplevt resan från början till slut och detta är sista kapitlet om boken i mitt liv som bodybuilder. Jag har varit spinkig, svag, osäker. Med en ranglig kroppshydda utan muskelmassa var jag enormt olycklig.
När livet kraschade med allt som stod i min väg blev depression min verklighet. Depressionen blev min förbannade drivkraft.
Jag har också varit lätt rultig med en form som mer påminner om sumobrottare än typisk kroppsbyggare. Under samma kapitel vill jag tillägga att jag varit allt annat än vältränad – som osnuten pojkvasker var jag mer intresserad av tv-spel och serietidningar än sport – men jag har också gjort en transformation. Lagt på mig hyfsade mängder muskelmassa, genomlidit en och annan diet, och sett magrutorna framträda.
Uppriktigt sagt har mitt liv, under och efter denna resa, förändrats fasansfullt mycket. Det var inte länge sedan jag hatade att träna. På den tiden var träning ett nödvändigt ont, något jag behövde genomlida för att förändra min kropp. Gymmet har förvandlats från självföraktets högborg till kyrkan där jag dyrkar stålet och hämtar mina krafter. Blev jag en superstjärna? Inte någonstans. Men…
Livet har förändrats, det är annorlunda och på många sätt bättre. Inte hade jag i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag inte bara skulle uppnå mina mål, utan krossa alla platåer och bli en förebild för tusentals trogna läsare. Att jag, som fram till ganska nyligen, avskydde att träna på gym – mest eftersom jag blev så nervös bland alla vältränade atleter att jag ville spy – skulle bli chefredaktör på Iron Man Magazine och cementera en position i branschen som “expert” är lika osannolikt som det var otänkbart då.
Länge trodde jag att livet var kört, att jag aldrig skulle lyckas. Träningen fick mig att tänka om och resten är vad man brukar kalla historia.
Jag planerade aldrig för något av det. Det var inget mål att göra en karriär inom träning. Men när resultaten kom blev träningen så euforiskt engagerande att jag var tvungen att läsa allt, lära mig allt, och kunna allt – den resan kommer antagligen vara så länge jag andas – och det ena ledde till det andra. Plötsligt kretsar det mesta i livet, både privat och professionellt, kring att lyfta skrot. Att jag därigenom fått hjälpa tusentals människor att göra samma resa gör mig enormt ödmjuk, och tacksamheten jag känner inför det är häftig.
Så träningen förändrade mig på långt fler sätt än vad jag trodde var möjligt. Men trots att jag har träningen att tacka för mycket vill jag hävda att allt inte handlade om svällande muskler och deffade magrutor. Nej. För sättet på vilket mitt liv förändrades kan inte uteslutande härledas till kroppshyddan jag mejslade fram med hundratals timmar på gymmet, utan egenskaperna som den intensiva strävan tvingade fram.
Träningen lärde mig vad det innebär att hänge sig till något fullt ut. Självdisciplin, strategisk målsättning och vikten av att arbeta hårt.
Träningen lärde mig vad det innebär att hänge sig till något fullt ut. Självdisciplin, strategisk målsättning och vikten av hårt arbete – även när man är som minst motiverad att göra det – lärde jag mig inte hemma, i skolan, eller någon annanstans. Jag lärde mig det på gymmet. Under denna föränderliga resa, där mål ändras och perspektiv skändas, är det inte tillkomsten av muskler och magrutor som gjort störst avtryck.
Sanningen är att visuella resultat inte gav mig det jag hoppades på – det gav mig något större än så – men inte för att livet automatiskt blir lättare. Ett stort problem jag ser i min bransch är att utseendefixeringen är värre än någonsin. Det ger tränande skeva verklighetsuppfattningar, livshotande ätstörningar och ohälsosam självbild. För en coach som tränar klienter som tränar för resultat är det fruktansvärt tråkigt.
Problemet är inte målsättningen eller att extrema resultat kräver extrema insatser. Det är inget fel i att vilja bygga stora muskler, deffa kroppen och få fram magrutorna – om detta nu är vad ditt hjärta bultar för allra mest. Problemet är förväntningar som skapas när fixeringen trappas upp. Den största förändringen måste ske inombords. Växer du inte som människa när dina muskler gör det kan du inte bli annat än olycklig.
Den som får bäst resultat fokuserar inte bara på yta. Den som får bäst resultat är han eller hon som växer lika psykiskt som fysiskt.
Fitness har förändrats. Jag pressar inte mina gränser för att se ut som någon annan, något för övrigt många tränande gör. För jag vet att visuella förändringar inte har praktisk betydelse i det verkliga livet, något som många tränande – inklusive undertecknad – många gånger kan tro. Livet blir inte automatiskt lättare, bättre och skönare, för att du har större muskler och mindre fett. Det kan det bli. Det kan också bli ett helvete.
Om du tränar för att få en atletisk kropp, eller i alla fall se ut som någon som är atletisk, får du räkna med att livet blir komplicerat. För allt måste planeras – träningen, kosten, återhämtningen – och det tar tid.
Är det värt det? För mig var det omvälvande – om jag någon gång hamnar i en situation där livet står på spel skulle jag göra allt i min makt för att upprepa resan. Vad som är viktigt för dig vet du bäst själv.
Poängen är denna: anammar du principerna bakom framgång på gymmet och applicerar taktikerna på livet i övrigt kan du uppnå det mesta du drömmer om. Det är denna storskaliga utveckling som gör gymmet till den bästa skolan för entreprenörskap. Förstår du principerna bakom framgång på gymmet eller någon annanstans så kan du bli framgångsrik inom vad som helst. Men på samma sätt som karriärmässig framgång inte är beroende av pengar – pengar är trots allt bara en av många viktiga saker i livet – är framgång på gymmet inte beroende av kroppsfett eller muskelmassa. Det handlar om upplevelser.
Vad väljer du att göra med dina nybakade egenskaper? Försöker du bygga mer muskler och bränna mer fett, för att du tror att du blir lyckligare av visuella resultat? Eller försöker du bli bättre, för att du genom att pressa dina gränser växer som människa? Förstår du att den intrikata skillnaden är två vitt skilda livsöden?
Båda alternativen ger dig resultat, fysiskt och psykiskt, men det ena leder till en ensam tillvaro där du inte får resultat någon annanstans än på gymmet, medan det andra gjuter en karaktär som bäddar för ett liv fullt av möjligheter. I min bok skapar människan en egen mening med livet. Då är det viktigt att du väljer rätt.
Du måste göra din egen resa. Allt jag kan göra är att berätta om min så länge den varar.
En viktig insikt för någon som fortfarande befinner sig på resande fot. Det som fick mig att börja träna är inte samma sak som får mig att fortsätta. Och det är min uppfattning att de flesta någon gång kommer fram till ganska exakt samma sak. Livet förändras, du förändras, därmed förändras dina drömmar och mål.
Om dina mål inte förändras kan du inte förvänta dig mer än större muskler och mindre fett. Inte för att det behöver vara något fel på det – svällande muskler och tydlig muskeldefinition är oerhört häftigt – men om du söker verkliga resultat som håller resten av livet kan det vara bra att förstå varför du strävar.
Jag fortsätter träna för att bygga muskler. Det är en del av den jag är, den jag vill vara, men livet har förändrats och det är inte på sättet som jag trodde när jag började träna. Om 17 minuter går jag ombord ett plan till Los Angeles. Planen är att träna på Golds Gym och Muscle Beach – där Arnold raketstartade sin karriär – möta det amerikanska Iron Man-gänget och vältra mig i inspiration. Det har jag sett fram emot.
Men framför allt hoppas jag på upplevelser, ögonblick som jag nostalgiskt kan blicka tillbaka till och minnas. Jag vill fortsätta lära mig så mycket jag kan om träning, för att utvecklas som coach och skribent. För att inte fastna i gamla tankebanor behöver jag resa mer och besöka nya platser och möta nya talanger. För mig är det vad träning har kommit att handla om – ett konstant sökande efter mer kunskap – i författandet av det litterära arv jag lämnar eftervärlden den dag jag inte längre kan lyfta ett par hantlar.
