Prenumeranten Johan har en del att berätta om de oväntade konsekvenserna av gastric bypass-operationer (kirurgisk viktminskning) på ett sätt som vi borde prata mer om.
Såhär skrev han på Instagram:
===
Vill bara säga väldigt bra mail (föregående nyhetsbrev) om gastric bypass.
Min mor gjorde den för ca tio år sedan och det blev startskottet för tio års helvete.
Först klantade sig kirurgen så att hon efter fyra år av att knappt kunna äta fast föda fick opereras igen och de tog bort en massa död tarmvävnad (!). Sedan genom det psykiska trauma som det innebar öppnades pandoras ask med en massa skit från barndomen. Så jag brukar avråda om jag hör någon bekant fundera på det.
===
Så sant som det var sagt:
Läkare ska vara tydliga med förväntningar och vilka risker ingrepp innebär.
Men personligen tror jag att det ändå kan vara svårt att föreställa sig, när man själv finner sig i den situationen, vilka konsekvenser ett sådant ingrepp kan föra med sig.
Det snabbaste sättet att gå ner i vikt är tveklöst:
Fettsugningar eller gastric bypass – det finns mycket evidens för det.
Men vad som inte är lika studerat är de långsiktiga konsekvenserna av kirurgiska ingrepp som fettsugningar och gastric bypass – och hur vi mår på lång sikt efteråt.
Experterna vet inte riktigt, helt enkelt.
Vad man ändå kan spekulera kring, tycker jag, är varför det ändå är så vanligt att man bokstavligt talat snubblar över många historier som liknar dessa – från personer som har gått ner i vikt med ingrepp men som mår dåligt (inte minst mentalt) – tiden efteråt.
Är det konfirmation bias?
Uppfattar vi bara information som bekräftar vad vi tror på?
Eller mår vi generellt sämre av att gå ner i vikt med kirurgiska ingrepp jämfört med att naturligt gå ner i vikt med bra kost och bra träning? Jag_tror_på det senare, helt klart.
På tal om träning med åkommor som fetma, diabetes och depression.
En bekant skrev följande på Facebook:
“Din blogg är helgrym! Följer allt du skriver där. Fråga bara och hoppas det är ok. Varför skriver du myket om sjukdomar osv istället för muskler som du gjorde förr?”
Några av er kanske minns:
Jag skrev ett inlägg om det där rätt nyligen.
“Varför jag byter bransch”, hette inlägget (klicka här för att läsa det igen).
Och inlägget handlade om sviterna runt det, varför jag kommer sluta att enbart jobba med träning i termer av fitness, muskeltillväxt och fettförbränning, för personer som vill maxa sina resultat. Vad som inte framgick var vad jag kommer pyssla med istället.
Den snabba historien:
Jag har valt att plugga vidare och vad jag pluggar är patalogi, idrottsmedicin, biomekanik och träningsfysiologi för att arbeta mer med människor som är sjuka.
Varför arbeta mer med människor som är sjuka?
Därför att nästan alla över 30 som vänder sig till mig för hjälp med kost och träning har någon form av sjukdom i bagaget som påverkar hur man kan och därför borde träna.
Och det har varit frustrerande att endimensionellt bara titta på ytliga aspekter.
Och inte förstå den bakomliggande sjukdomen.
Jag har skrivit ett nytt inlägg som förklarar det här mer i detalj.
Så vill du också veta varför jag skriver mer om sjukdomar (till exempel: depression, utmattning, olika ryggbesvär, lipödem, reumatism och artros), skador men också operationer nuförtiden, då är det här ett inlägg som besvarar många av dina frågor.
Här är inlägget:
Vad är medicinsk träning, egentligen?
Till nästa gång.
Din coach,
– Mathias Zachau
