Från den inofficiella dagboken
Ämne: Ett idiotsäkert sätt att inte ge upp dina drömmar
Jag skriver ofta artiklar om hur du kan öka dina resultat.
Om du har följt den här bloggen ett tag har du läst om hur du kan få magrutor snabbt, hur du bygger muskler fort(are) eller snabbaste sättet att deffa – eftersom tiden alltid är en faktor.
Varför är tiden en faktor?
Att göra något snabbt, istället för långsamt, är inte samma sak som att stressa fram resultat.
Stressa fram resultat är när du känner dig stressad över dina resultat.
Att agera, att skrida till verket, istället för att bara tänka på det är inte stressande.
Det är förlösande, eftersom det innebär att du tar ett snabbt steg framåt varje dag.
Snabbare viktminskning är inte alltid bättre.
Muskeltillväxt tar tid – för att det ska ta tid – och så kommer det alltid vara.
Det är inte vad jag pratar om. Jag pratar inte om snabba muskler, fettförbränning i ultrarapid och magmuskler som magiskt ploppar fram efter 30 minuters träning om dagen i fyra veckor.
Jag pratar om din mentala inställning till förändringar som du vill se i ditt liv.
När jag vill se förändringar i mitt liv sträcker jag mig efter fjärrkontrollen och trycker på play.
Det handlar inte om destinationen, utan riktningen och kursen. Inte hur snabbt mina muskler blir stora, hur fort fettet på magen kan förbrännas med rätt diet för det, eller annat trivialt trams.
Jag vill få igång maskineriet snabbt, eftersom det sätter bollen i rullning.
Detta går stick i stäv med vad jag lärde mig när jag växte upp.
När jag växte upp fick jag lära mig att var sak har sin tid och plats. Att jag måste utbilda mig, lära mig så mycket som möjligt, så jag är väl förberedd. Ingen lärde mig att skrida till verket.
En vilja att se snabba resultat, snabba förändringar, brukar hånas i träningsvärlden.
Om du vill se snabba resultat eller åtminstone – som i mitt och många av mina klienters fall – förändringar som är så snabba att motivation aldrig är ett problem, så har du brist på tålamod.
Men livet, i ljuset av verkligheten, fungerar inte på det sättet.
Människor som får resultat gör saker
När jag började träna mådde jag skit. Jag mådde fruktansvärt dåligt.
Ibland fann jag mig framför spegelbilden med gråten i halsen och en klump i magen.
I ögonen såg jag varken hopp eller förväntan. Men att ifrågasätta meningen med livet var lätt. Till den milda grad att jag började ifrågasätta mitt existensberättigande. Ibland funderade jag på att ta mitt liv.
Misstaget: jag definierade mig själv efter kroppshyddan (inga muskler), hur mycket jag vägde (för lite) och hur klen jag framstod (jag vägde väldigt, väldigt lite). Det kändes alltid skit.
Eftersom verkligheten inte levde upp till mina förväntningar var jag uppgiven.
Jag var besviken över kroppen, lotten jag hade tilldelats, och hoppet för framtiden.
Besvikelsen var inte över hur jag såg ut. Jag var besviken för att jag var handlingsförlamad.
Jag oförmögen att ta steget att skapa den förändring som jag ville se.
Rädslan att misslyckas, att få modet att ta steget och försöka, höll mig tillbaka.
Jag ville förändras, jag ville se resultat, så jag behövde bli väl förberedd. Jag förberedde mig systematiskt, tänkte jag, på ett smart sätt genom att läsa allt om bra kost och träning.
(Av någon anledning trodde jag att högre IQ skulle hjälpa mig att addera muskelmassa, bli stark och allt vad det där innebär, till och med mer än att faktiskt ta steget att börja träna seriöst).
Jag var rädd att göra fel, så jag valde att skjuta upp det. Skjuta det på framtiden.
Det var skönt att skjuta det på framtiden, för då behövde jag inte tänka på det idag.
Om jag mot förmodan skulle få modet, att göra allt det där, så kunde jag åtminstone göra det en annan dag. Börja på måndag. Den dagen, den sorgen. Att misslyckas gör ju ont, så bäst att undvika det.
Istället för att våga mig till ett gym så tränade jag hemma många år.
Jag fortsatte träna hemma, men det gav inte resultat värda att tala om. Pinsamt.
Kanske behöver jag läsa en till bok om träningslära? Det får igång resultaten snart.
Jag undvek gymmet, för gymmet var packat med vältränade människor. Jag ville inte träna bland vältränade människor. Vältränade är snyggare, starkare, bättre. Det skulle döda min motivation.
Du kommer misslyckas. Jag måste misslyckas.
Om jag bara hade förstått det lite tidigare hade verkligheten sett lite annorlunda ut.
Jag hade varit mer, accepterat mer, förstått mer i praktiska termer av styrketräning.
Om du ändå ska misslyckas, vilket du kommer behöva göra, så kan du lika gärna göra det så snabbt som möjligt. För ju snabbare du misslyckas, desto snabbare kommer du ta dig framåt.
Här är ett recept på resultat:
- Ta steget
- Misslyckas
- Lär dig av misstaget
- Börja om
- Glöm aldrig steg #1
Om du gör fel i flera år innan du förstår att du hade kunnat göra något bättre så gör det också ont.
Det gör ondare att misslyckas långsamt än att misslyckas snabbt.
Misslyckas du snabbt, inom veckor eller månader istället för år, blir allt mycket lättare.
Snedsteg, misstag och nederlag är resultat av att röra sig framåt.
Resultat får du bara av att röra dig framåt. Inte genom att veta allt, kunna allt, eller förstå allt.
Om du aldrig misslyckas kommer du aldrig lyckas, för att lyckas handlar om att misslyckas. Det handlar om att misslyckas så många gånger att du till slut hittar rätt – och på det sättet lyckas!
Du vet inte vilka resultat du kan få förrän du har försökt och misslyckats.
Att undvika misstag är smart – på papper är det logiskt och konsekvent – men i praktiken är det dumt. Det är dumt eftersom du missar chansen att upptäcka vad du kan uppnå. Du missar chansen att upptäcka dig själv.
Att misslyckas snabbt, lära sig av sina misstag, och fortsätta försöka är en upplevelse.
Jag hatade verkligen mitt liv
Det är lätt för dig att säga.
“Du tränar ju på gym. Du har ju lärt dig allt. Du jobbar ju med träning.”
Först, jag har inte lärt mig ALLT. Ingen kan lära sig ALLT. Ju mer jag lär mig om kost och träning – för muskler, mindre fett, tydliga magrutor – desto tydligare blir det att det alltid finns mer att lära sig.
Jag jobbar inte med träning för att jag har lärt mig allt.
Jag jobbar med träning för att jag vill lära mig mer, upptäckta mer och uppleva nya tankar. Sedan insåg jag att jag inte ville tävla i bodybuilding. Jag vill hjälpa andra att göra samma resa istället.
”Ge inte upp, fortsätt bara, gör det bara” – är floskler.
Det energidränerande, motivationsdräpande floskler som inte tar dig ett steg närmare äventyret.
Fast bara om du låter det vara det. Om du ser på motivation som något du måste hämta utifrån, och klagar på att det inte ger dig tillräckligt bra resultat, då fokuserar du på fel saker. Gör inte det.
Det är inte lätt för mig att säga att du inte ska ge upp.
Det är svårt, för jag har genomlidit det själv. Jag vet exakt hur det känns att fundera på hur det hade varit att lämna in – att inte bara ge upp träningen, utan också livet. Jag har stirrat i avgrunden.
Här är några av mina nederlag
- Jag har startat 7 företag (1 överlevde)
- Jag har gått in i väggen och fått en hjärtinfarkt
- Jag har blivit bankrutt och fantiserat om döden
Nu skrapar vi bara på ytan.
Om jag kan misslyckas, blicka framåt och fortsätta, så kan du. Du kan eftersom jag kan.
Kan jag, kan du, för att det är meningen. Det är meningen att vi ska sträva och överleva.
Livet är alldeles för kort för att tänka för mycket – att analysera, utvärdera och kritisera sig själv – när det finns så många fantastiska upplevelser där ute i världen som bara väntar på oss.
De flesta av oss kommer dö tidigare än vad vi har räknat med.
Livet är inte långt, det är kort och försvinner ett ögonblick åt gången.
Tiden är begränsad, men om du har stora mål så får du en anledning att uppskatta rymden.
Vad gör mest ont?
Att försöka snabbt, misslyckas snabbt, och växa mentalt stark under resan?
Eller försöka långsamt (om försöka alls), misslyckas så lite som möjligt, växa så lite som möjligt (eftersom du inte försöker tillräckligt) och sedan finna dig på dödsbädden med brutal ånger?
Den största ångesten jag kan föreställa mig är ånger – när det är för sent.
Snabba försök ger snabba resultat
Att försöka ändra saker snabbt är ett enklare sätt att möta livet.
Livets utmaningar är inte enkla. Livet är extremt, eftersom det är komplicerat. Överväldigande. Skrämmande. Hemskt fruktansvärt skrämmande. Ibland är jag rädd för att andas.
Men livet blir också vad jag gör det till.
Vi kan välja att göra det stort, läskigt och jobbigt. Vi kan också välja att göra det enkelt, roligt och utmanande, på ett sätt som är kittlande. Som det vore spännande. Apropå spännande…
Kreativitet är spännande.
Spännande kreativitet är upplevelser, erfarenheter och möjligheter att skapa nya.
Det är inte bara hypertrofiskapande, som en träningsform. Det är energibringande, livsförändrande och förtroendeingivande. När vi är kreativa frodas våra mest positiva känslomässiga stormar.
Detaljfokus hindrar oss från att uppnå våra allra viktigaste mål.
Skinande, inbjudande, och distraherande detaljer är det största hotet mot resan.
Viljan, att få modet och ta steget, att försöka snabbt förintar många distraktioner.
Uppfattningen att du är en person som inte har vad som krävs håller dig tillbaka.
Har du värderingar, känslor och funderingar, som skapar en svag karaktär med en stark känsla av osäkerhet har du en hel värld mellan dig och allt som du drömmer om när du sluter dina ögon.
Du kan ändra på det. Enkelt.
Tänk såhär: allt du tänker på mycket och länge kommer aldrig bli av.
Ju mer du tänker på något desto mindre blir chansen att du gör det.
Misstag är ett säkert recept på framgång
Jag har gett upp, många gånger. Jag har slutat försöka, många gånger.
Föraktet mot mig själv blir större varje gång, så jag försöker undvika det.
Ibland är viljan att förändras en brinnande längtan efter ett liv som inte finns. Ibland är det en svag glöd av förväntan, nyfikenhet eller spretiga önskemål. Det är egentligen bara två olika verkligheter.
Men vet du vad? Du kan välja vilken verklighet du ska leva i.
Du kan se en film, om en verklighet, där du inte funderar så mycket. Du är en handlingskraftig, självsäker person som tar steg framåt, eftersom du vet att du mår bra av det. Så du gör det varje dag.
En annan film, om en annan verklighet, som många lever är annorlunda.
I den verkligheten måste vi vara väl förberedda, kunna allt innan vi försöker, så vi inte misslyckas.
Jag väljer att se en film om storslagna äventyr i en episk verklighet som inspirerar.
I den filmen är jag snabbfotad. Jag tar snabba beslut, som förändrar saker som sätter allt på spel, eftersom raska steg är en resa i tid och rum. Det är viktigt för mig, så jag väljer att se den filmen.
Vissa saker är smarta på papper.
Papper från smarta personer med skägg och vita rockar har svaret på många frågor.
Men ibland är sanningar på papper smartare i tanken än ute i verkligheten.
Ju snabbare du samlar modet, att verkligen ta steget och våga hoppas, desto snabbare hittar du vad som är viktigt för dig i livet. Det kanske inte är resultat av träning.
Det kanske är något annat. Men du slösar åtminstone inte tid.
Största misstaget, som gör ondast av dem alla, är att slösa tid.
Det är alltid bättre att komma till insikt snabbt, för att du har försökt och misslyckats, än att vada runt i träsk av mörker så länge du lever. Om du vet vad som är viktigt för dig, så kan du ta dig därifrån.
Och du. Det är inte lätt för mig att säga.
Sammanfattning
Det är inget fel på att vilja se snabba resultat.
Snabba resultat är inte stress. Att inte våga, att ge upp, eller sluta försöka är stress.
Det är stressande när du inte lever det liv som du vet kan ta dig mot ditt mål.
Snabba resultat är inte genvägar. Det finns inga genvägar.
Du måste träna hårt, äta rätt, tänka smart – allt det där som är rationellt.
Men du måste också ta risker. Kalkylerade risker, visserligen. Men risker.
Inget är lika obekvämt som att försöka snabbt, misslyckas mycket och leta efter lärdomar i erfarenheter, men inget kommer vara lika utvecklande som att du utmanar dig själv.
Om du vill se resultat, då behöver du vara beredd på att misslyckas.
Ett sätt att lyckas direkt är att inte tänka på det.
Tänk inte så mycket. Sikta högt, men bestäm dig snabbt.
Till nästa gång.
Din vän,
– Mathias Zachau
