När jag började träna för en herrans massa år sedan, knarkade jag. Jag knarkade motivation. Jag hittade min fix i artiklar och berättelser från alla som hade lyckats.
När internet kom, och senare Youtube blev enormt, fanns det ingen hejd på det.
Jag såg film efter film.
Filmer ackompanjerade av bombastiska stråkar.
Samplade motivationstal.
Från storslagna hjältar från förr. Idrottsstjärnor, skådespelare, häftiga politiker.
Det gick så långt att jag inte kunde träna utan det.
Det blev en ritual.
Och varje gång jag skulle träna, var jag tvungen att följa sekvensen som ritualen bestod av villkorslöst. Allt skulle vara perfekt så att jag hamnade i samma osvikliga mindspace.
Jag snubblade fram på ett mystiskt språk, kallat neurolingvistisk programmering.
NLP, som det förkortas, handlade om manipulation.
Hur du med ord, tankar och beteenden, kunde forma dina känslor med järnhand. För att till exempel bli mer motiverad till saker som du ville göra men inte riktigt vågade.
Ibland handlade det om affirmationer.
Affirmationer går ut på att man försöker intala sig något men försöker systematiskt.
Det är enkla fraser som ramsor.
Som du upprepar, nästan tvångsmässigt, gång på gång… För att hjärntvätta dig själv till att tro på dig själv, öka ditt självförtroende, eller bara bli sådär sjukt ultra-motiverad.
Men på bara några dagar förlorade jag allt.
Så fort jag vek av planen, bara för en dag eller två, så rann motivationen mellan fingrarna på mig.
Jag blödde av skam, misslyckande och förnedring. Detta var så typiskt mig.
(Kommer jag alltid vara en person som ger upp?)
Så kändes det.
“Men Mathias, vem bryr sig om motivation etc? Jag vill bara veta vad jag ska göra”
***
När jag var tonåring och fick mitt livs första magkatarr, på grund av saker som hände då som jag inte ens vill tänka på (än mindre vågar avslöja för världen utanför fönstret) så fick jag träffa en kurator i skolan… Minns jag. Kuratorn lyssnade. Och jag berättade.
Engagemanget var väldigt mycket på riktigt.
Men råden?
Från kuratorn? Från mina föräldrar? Från syskon och vänner?
“Mathias, du måste tänka positivt. Livet är underbart, det blir vad du gör det till…”
Flosklerna stod mig upp i halsen.
Och bara av att tänka tillbaka på det, nu när jag skriver till dig, så mår jag illa av det.
Ju mer positivt jag försökte tänka, desto värre kändes det.
Det kändes som att det var något medfött fel på mig bara för att det inte funkade att tänka positivt… Och när jag intresserade mig för träning och därför började med så kallade affirmationer, så var det samma känsla av äckel som hjärnan då fylldes med.
Varför funkar det inte för mig?
Det funkade ju för Ricky Brush? För Arnold Schwarzenegger! Mina hjältar.
För en kort tid sedan, inte särskilt länge sedan alltså, så började jag förstå varför. Det man länge rekommenderade inom idrottspsykologin, och som predikades av livscoacher, visade sig nämligen inte fungera. Systematiskt positivt tänkande, alltså.
Positivt tänkande gör deprimerade människor olyckligare (Wood et al, 2009).
Affirmationer kan alltså ha motsatt effekt.
Affirmationer och positivt tänkande fungerar bäst, har det visat sig i vetenskapliga undersökningar, för personer som inte mår psykiskt dåligt. Alltså för personer som behöver det kanske allra minst. Men även bland personer som inte mår dåligt så är resultaten blandade. Och i slutändan gör det inte så mycket alls för de allra flesta.
(Även om det finns undantag, förstås…)
Så fundera på det nästa gång någon ber dig att tänka positivt.
Ett bättre sätt, tycker jag, är att skapa positiva förändringar genom handling. För att knarka motivation fungerar dåligt. Men att praktiskt göra saker för ditt mål, även om det är enkla saker som inte känns så stora och häftiga i stunden, bygger momentum.
Och vad gäller saker som motivation, självförtroende och dylikt?
Så finns det inget som slår handling, eller hur?
Nåväl, vill du få hjälp med din kost och träning? Vill du att jag ringer upp så att vi kan prata detaljerat om ditt mål, dina förutsättningar och hur upplägget ev kan fungera?
PS – Hur tänker du kring motivation? Gör du något för att arbeta på det?
